I dag var det ett år sedan vi förlovade oss på Hawaii. Här nedanför finns bilder på oss mellan 2009-2012: 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 I Simrishamn

 

 

 

 2010

 

 Johan i full fart...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En annan del av vår vardag när vi småslåss 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Veronikas passion - fjäderfän av alla sorter!

 

 

 

 

 

 

 ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsigt och kallt på Grand Canyon 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 En utekväll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Skype med föräldrarna på hotellet Queen Kapiolani

 

På måndagen var det julafton och jag jobbade natt 24/25 och 25/26. På kvällen dukade vi upp ett julbord på jobbet och alla hjälptes åt och bidrog med lite mat vardera. Trots omständigheterna utan våra familjer och nära och kära, så var det en riktigt trevlig julafton.

 

I mitten av veckan besökte vi Lars, som är grönländsk och hans familj. Där blev vi bjudna på kaffe och kakor och på kvällen åt Johan och jag pizza ihop med några andra kollegor.

 

Den lediga dagen flög förbi och bestod av städ och tvätt. Bittert, men ett måste. Jag lyckades glömma Johans namnsdag trots att jag (typiskt nog) haft i tankarna att gratta honom ett par dagar innan.. 

 

En av mina kollegor hade besök och när gästen åkte hem, så kom en ny gäst för att besöka honom. Skoj med nya ansikten i byn :-)

 

 

 

Veckan inleddes med nattvakter och dåligt humör. De sakerna brukar (för min del) gå hand i hand. Men det blir inte roligare än man gör det till så, det positiva i det hela var att det var lugna nattvakter utan ambulansflygningar eller MEDEVAC (MEDical EVACuation), som det kallas. 

 

För att få in julstämningen i hemmet, så bakade jag pepparkakor på en egengjord deg. Eftersom vi inte har några pepparkaksformar här, jo förresten ett pyttelitet hjärta, så tog vi ett cognacglas istället. Pepparkakorna fick form av små hjärtan och cirklar. Sedan kan man fråga sig vad Johan hjälpte till med i pepparkaksbakandet? Hehe, han stod och hejade på vid sidan om:

 

 

Okej, nu överdriver jag. Han tog faktiskt ut en plåt från ugnen ;-P

 

Från en sak till en annan. Jag hade sån tur i jul att jag fick hela TVÅ stycken onepiece i julklapp!! Och för er som inte vet vad det är, så beskrivs den såhär enligt wikipedia:

 

Det är verkligen ett supermysigt plagg och man liknar en teletubby.

I veckan postade jag ett brev och på vägen hem träffade jag Jens som, eftersom han hade händerna fulla med grejer, frågade mig om inte jag kunde bära ett kuvert som innehöll frimärken. Visst kunde jag bära det! Vi kom nog inte mer än 30 meter, så fastnade en ögla på mitt skosnöre i den andra skons snörningshake (vandringskängor och skridskor har ofta snörningshakar längst upp på skon) och jag föll raklång... i min one-piece... Frimärkena klarade sig tack vare att jag panik-kastade iväg dem i fallet, och lyckligt nog (eftersom det är så bra kvalité) klarade sig one-piecen också. Jag slog mig inte. 

Som en parantes kan det tilläggas att jag kollade upp Teletubbierna: Den lila teletubbyn, som kallas "Tinky Winky" har lila kostym, röd handväska i plast, antennen är en nedåtvänd triangel. Tinky Winky är av konstnärlig natur, samt tycker om att ramla.

Fantastiskt träffsäkert, för såklart var det den lila one-piecen jag hade när jag ramlade... 

Resten av veckan var inte lika "rolig". Den bestod mest av vardagssysslor samt lite volleyboll. I och för sig så fick vi besök av en myskoxe i byn. Den gick runt nära den ena änden av landningsbanan, men vände sin kos bort ifrån byn efter ett litet tag. 

I vanliga fall håller sig myskoxarna en liten bit från byn, så denna händelsen var lite ovanlig.

 

Mot slutet av veckan provade vi Johans hemmagjorda glögg, som aldrig hade klarat sig så bra om inte vi hade fått hjälp av Jesper (min ena kollega) som silade den och tappade upp den på flaskor under tiden vi var i Sverige. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länk till nyheterna om den misstänkta bomben: 

 

 

På kvällen under måndagen åt vi pizza, som uppenbarligen inte ville lägga sig till ro i magen. Jag mådde illa.. hela natten. Kallsvettades, och det hände ingenting..bokstavligen. Johan mådde bra - som vanligt tack och lov ;-D 

Utan en blund den natten åkte vi till Kastrup, och DÄR hände det. Min enda tanke var "snälla, låt oss bara komma till Grönland". Det hade inte blivit en skoj situation om vi inte kommit iväg eftersom det inte gick några flyg dagen efter och jag skulle jobba.

Några timmar senare landade vi i ett mörkt Kangerlussuaq, och jag upptäckte att man satt upp en stor julstjärna på fjälltoppen. Hur charmigt som helst!

 

Dagen efter började hamsterhjulet att snurra. Tillbaka på jobb, och Johan tillbaka i hemmet - framför spisen, nej jag skämtar bara. Framför TV'n ;-)

 

På luciadagen gick Johan och jag ner till en lokal här i byn och lyssnade på ett föredrag om den nästan obefintliga avfallshanteringen som finns här i Kangerlussuaq. Väldigt intressant, men samtidigt skrämmande att man inte har kommit längre i det miljömässiga. Man har inte utvecklat sopsorteringsbiten och än så länge kan man endast återvinna väldigt få saker som t ex pantflaskor och batterier. Plast, metall, papper.. o s v slängs i samma soptunna.   

 

På fredagen spelade vi volleyboll och då kom även svaren på våra blodprov. Jag och tre andra kollegor har testats positiva för mögelsvamp. Det betyder att vi har utvecklat antikroppar mot en eller flera mögelsvampar. Jag har reagerat på 5st utav 15. På två av dem har jag nästan dubbelt så mycket som det tillåtna gränsvärdet, på två andra har jag nästan 50% mer än själva gränsvärdet, och på en av dem har jag på själva gränsvärdet. Gränsvärdena mäts i milligram per liter och är olika för olika mögelsvampar. 

Johans blodprov blev misslyckat, så han får ta om det efter jul.

 

På lördagen var det julfest och det var mycket välkommet med ett julbord fullt med god mat! Sällskapet var också härligt och det var en trevlig kväll med mycket skratt!

 

På söndagen meddelade vi DMI att vi kommer stanna till den 30 September 2013. Det är många tankar som snurrar just nu med tanke på att vi bor i lägenheter med mögel, men vi tar ett steg i taget. 

Först vill vi förhöra oss med en läkare som är specialist på mögel, härefter vill vi se hur det blir när lägenheterna kommer renoveras (renoveringen ska komma igång i mitten av december, d v s snart).

 

 

 

I början av veckan hämtade jag min danska journal på ett sjukhus i Köpenhamn och det tog större delen av dagen. Själva färden dit gick inte riktigt som jag tänkt mig. Såhär gick det till: från Trelleborg till Malmö med buss, sedan tåg till Danmark, härefter tre olika bussar i Köpenhamn. Tog en karta över Köpenhamn i info-centralen, så att jag skulle få överblick över kollektivtrafiken (och jag som tycker mig känna Köpenhamn ganska bra... HA! Trodde jag...) Medan jag åkte buss satt jag samtidigt och följde med på kartan... tills kartan inte längre täckte över området där jag färdades. Ajdå. Eftersom jag inte ville sätta igång mobildata på iphonen (det kan ju bli dyrt när man är i Danmark och har svenskt abonnemang) så hoppade jag av vid en busshållplats och försökte leta upp en karta där. Jag satte mig på en buss, som jag trodde körde i rätt riktning, men nej, så jag fick åka tillbaka samma väg. Jag hoppade av på samma hållplats som jag tidigare hade hoppat på bussen vid, och frågade en herre hur jag skulle ta mig till mitt mål. Mitt problem var att jag skulle hitta en bro över motorvägen - eftersom jag skulle över till andra sidan - men ingen bro fanns i sikte. En herre hjälpte mig med vilken linje jag kunde ta för att komma närmare sjukhuset och jag hoppade på en buss som endast tog mig lite närmare. När jag väl var på andra sidan motorvägen så gick jag in i en bensinmack och frågade efter en gammal hederlig karta över Köpenhamn :-) Härefter gick det fint. Färden skulle tagit 45min, men det tog närmare två timmar. Nästa gång ska jag inte bara fota adressen och området omkring stället jag ska till, men också fota hela färdvägen dit. (Ja, jag fotar kartor med mobilen.) Kvällen avrundades på tivoli - igen, men denna gången tittade vi på lite andra saker än förra gången.  

 

I mitten av veckan besökte mamma, Johan och jag Tutankhamon utställningen - "Graven och skatterna" som hölls på mässan i Malmö (Hyllie). Det var en riktigt bra utställning, men å andra sidan har jag varken varit i Egypten eller på en liknande utställning, så vad jag menar med "bra" är att jag lärde mig något när jag gick därifrån. En sak blev jag dock fundersam över, det är nämnligen så att alla saker som finns på utställningen är rekonstruktioner och när vi står framför en vägg som skulle föreställa en av de väggarna som fanns strax utanför Tutankhamons gravkammare, så säger audio-guiden: "väggen som ni ser framför er är en rekonstruktion".   Hmm, då måste det betyda att det vi såg en rekonstruktion av en rekonstruktion ;-) Det ni!

 

Mot slutet av veckan tog vi farväl av våra vänner och det blev även lite julklappsutdelning. 

 

 Bilder från utställningen:

 

Sent ikväll (svensk tid) kommer ett blogginlägg, men tills dess bjuder jag på en bild på hur det kan se ut när man är ute i minus 32 grader :-D

 

Häromdagen gick jag en sträcka på ca.100m och jag hade inga vantar (glömt dem hemma). Dock så hade jag händerna uppdragna innanför jackärmen, men en bit av mitt långfinger stack ut. Det sved som sjutton och smärtan i fingret tog nya höjder.. När jag kom innanför dörren så såg jag att den biten av långfingret som inte var skyddat från kylan hade blivit krit vitt - bokstavligen - och när jag tog på det så hörde jag hur det knastrade i det - vätskan i ytan på fingret/huden hade frusit till is (dömt ifrån ljudet). I två dagar efteråt hade jag ont och smärtan påminde om den som man får när man bränt sitt finger på en varm spisplatta. 

 

 

 

Efter 10 minuter blev det såhär.