Efter att vi kom tillbaka från Sverige så hade Kangerlussuaq "vaknat". Det var ett helt annat liv i byn och även NASA var på plats. Anledningen till att NASA är här är att de är på ett uppdrag (IceBridge) som innefattar att samla olika slags data. Datan som samlats in under IceBridge hjälper forskare att överbrygga klyftan mellan polära observationer mellan NASA:s Ice, Cloud och landhöjning Satellite (ICESat) och ICESat-2. ICESat är i omloppsbana sedan 2003 och ICESat-2 är planerad till slutet av 2015. ICESat slutade samla vetenskapliga data under 2009, vilket gör IceBridge avgörande för att kunna säkerställa en kontinuerlig serie av observationer.
Penny Ice Cap och mer om IceBridge:
IceBridge kommer att använda luftburna instrument för att kartlägga Arktiska och Antarktiska områden en gång per år. De första IceBridge-flygresorna genomfördes i mars/maj 2009 över Grönland (oktober/november 2009 över Antarktis).
Penny Ice Cap är den sydligaste av Kanadas stora istäcken och ligger på Baffin Island. Istäcket har en maximal höjd av cirka 1.900 meter.
Liksom hos andra glaciärer och istäcken på norra halvklotet har Pennys dalgångs glaciärer retirerat under de senaste decennierna.
En studie från 2004 av Penny Ice Cap med NASAs luftburna laser, som flugit på uppdrag i 1995 och 2000, visade att de lägre höjderna på Penny Ice Cap hade tunnats ut med så mycket som 1 meter per år. Men forskarna är osäkra på hur mycket av reträtten som är på grund av den senaste tidens klimatförändringar (global uppvärmning) och hur mycket av det som beror på nedgångar som har pågått sedan slutet av ett klimat period som kallas den lilla istiden.
Läs om IceBridge Arctic 2013:
http://www.nasa.gov/mission_pages/icebridge/news/spr13/index.html
Läs om Operation IceBridge:
http://espo.nasa.gov/missions/oib
Så under torsdagen fick jag följa med på en av flygningarna. Johan fick tyvärr inte, utan endast DMIs personal. Denna dagen skulle det flygas från Kangerlussuaq till Penny Ice Cap i Canada. På kartan nedanför kan ni se rutten som vi tog (6,2h).
Rutten: Kangerlussuaq - Penny Ice Cap
Länk till bilden:
http://www.polartrec.com/expeditions/airborne-survey-of-polar-ice-2013/journals/2013-04-12
Michael and John Sonntag consult with the local meteorologist.
Ja, tydligen blev jag förevigad i en lärares album:
http://www.polartrec.com/expeditions/airborne-survey-of-polar-ice-2013/photos
Michael and John study a lot of weather before each flight.
Michael always listens to his team. Here he's consulting with pilot Cathy Martin
Michael discusses the day's mission with pilots Scott Farley and Cathy Martin.
Så flög vi iväg - och bilderna är tagna i cockpit, där jag fick sitta resan igenom:
Grönlands västkust
... också Grönlands västkust
Havsis en bit utanför Canadas kust (utanför Baffin Island) ...
...
Ju närmare kusten vi kom desto större blev isblocken
I horisonten (inte det lättaste att se) kan man skönja kusten
Wow, vilket häftigt landskap. Som en marängtårta!
När vi flyger in över kusten ska planet sjunka till 1500ft ovanför
markytan (fjälltopparna) för att börja mäta istäckets tjocklek.
...när planet sjunker så ser vi konturer och detaljer bättre - jo, det ger sig självt :-)
Min placering i cockpit var bakom piloten Cathy.
Denna instrumentpanel fanns till höger om mig.
Okej, nu är vi snart på rätt höjd och molnen som ni ser upptill på
bilden är lätt linsformade - det är en indikator för turbulens.
...fjällen närmar sig och bak i planet sitter forskarteamet och samlar data för fullt.
På översta bilden med rutten "Baffin 02" kan ni se hur vi ska flyga fram
och tillbaka över istäcket för att samla data (röda och gröna rutter)
Nu börjar det rysta i planet. Vi har turbulens, men endast i kategorin "lätt".
Det finns tre kategorier: lätt, moderat och svår turbulens.
Piloterna spänner sina bälten och jag ser hur en av dem börjar hålla i sig:
saker börjar välta och trilla ner i cockpit och flyget hoppar upp och ner
samt sidledes i luften.
Det är svårt att ta bilder eftersom hela min arm slungas upp och ner
men har man en kamera som tar "snabba" bilder så löser det sig.
Pilotens och styrmannens rattar hoppar i alla möjliga riktningar och
turbulenssmällarna kommer i intervall.
Det är en fantastiskt vacker terräng vi flyger över och jag njuter av vad jag ser!
Ungefär här börjar jag plötslig att må lite illa...
... och det blir värre och värre. Känner att det kom på väldigt plötsligt
och att jag måste ta en åksjukepilla. Problemet är bara att väskan med
pillret ligger bak i flyget och att jag inte får resa mig eftersom vi just
nu har lätt/moderat turbulens.
Jag väntar och väntar...
...all denna terräng är upplagd för turbulens när det blåser med den
styrkan och riktningen som det gör idag. Till råga på allt så ligger
området under ett högtryck, vilket lägger ett "lock" på luftmassan så att
turbulensvirvlarna fångas under det.
Nu hoppar det väldigt mycket och piloterna säger: "climb" .. "climb".
Flyget börjar ta höjd och "klättrar" ut ur turbulensen. Snart kan jag resa mig
och ta en pilla.
När jag har tagil pillret blir jag sittande bak i flyget tills allt känns bättre.
Efter 10 min är det stor skillnad och jag sätter mig i cockpit igen för att fota.
Magnifika landskap!
Vi sjunker till rätt höjd igen och efter att ha flugit med lätt turbulens
så ökar den nu till lätt/moderat.
Såhär fortsätter den i allt sex timmar långa resan.
Vi flyger fram och tillbaka över iskappan för mätningarnas skull och
varje gång vi rundar den sydliga delen så är det som kraftigast turbulens.
...
...
Kanske svårt att se men där är en blå rand med isfritt vatten!
Jag är helt fascinerad över hur snön lägger sig på fjällen... och hur man på
somliga ställen ser hur isen/snön flyter ner i en ravin.
Nu flyger vi nära fjällen igen..
... nära skarpa klippkanter.
Min arm far runt igen när jag fotar - därav den sneda bilden.
Bild tagen genom frontrutan i cockpit.
De andra bilderna är tagna genom ett optiskt fönster till vänster om mig.
wow alltså...
... vilken dramatisk natur.
...
...
Sprickor i isen, men de flesta är fyllda med snö.
...
...
...
Man kan alltså se hur isen "flyter" runt om klippan överst på bilden!
Mjuka snöpudrade toppar, och i bakgrunden dramatiska klippor.
...
..och en närmare titt på de spetsiga topparna.
En av mina favoritbilder!
...
Det är en fantastisk upplevelse att flyga mellan dessa klippväggar
och jag är helt stum! - Det är sant... Jag är stort sett tyst under hela resan.
...
Två avhuggna toppar!
Se så häftigt snön har lagt sig på toppen av fjället! - med en knivskarp kant!
...på andra ställen bildas det drivor med mjuka former.
.. fler mjuka former.
...
...
...
...
Istället för ett vattenfall - ett isfall, men som strömmar betydligt långsammare ;-)
...
Här ville piloterna flyga så långt ner i dalen som de kunde.
Nej nej, tänkte jag. Klippor på både sidor - och med
tvärvind på flyget är upplagt för turbulens!!
Så börjar de sjunka ner i dalen, och PANG! Några j*kla smällar
igen och allt flyger runt i flyget.
Planet hoppar i sidled och piloterna säger "climb!" igen. Jo, tack.
Vi har en diskussion om turbulens genom headsetet i cockpit.
Färdiga för idag och på väg tillbaka till Kangerlussuaq
Skärmarna till höger visar mätdata, och forskaren håller koll på
att det tillförs mätdata kontunuerligt.
Rakt fram: cockpit med tre piloter.
Lista över besättningen och vilka som har hand om vad.
Mitt namn står längst ner till vänster eftersom jag är gäst.
Syrgastuberna (de tre gröna tuberna).
Fick se en introduktionsfilm innan flygningen för att jag skulle veta
vad som gällde om det var något som gick snett under flygningen.
Närmare titt på forskarens utrustning/skärm
Denne herre (som är med på briefingen hos oss varje gång)
ser till så att flyget flyger samma rutt som tidigare år. På så
sätt kan de år efter år jämföra data.
Här sitter jag med ett headset strax bakom piloten.
Headsetet är nödvändigt i cockpit om man ska kunna kommunicera
eftersom det är så hög brusnivå i flyget.
Vi har passerat Sisimiut och är strax vid Kangerlussuaq.
Kangerlussuaq med inlandsisen i horisonten
Till vänster den frusna fjorden/kustremsan
Till vänster Sugarloaf och inlandsisen i horisonten. Bilden är sne eftersom
planet började svänga i luften. Vi flög nyss över landningsbanan för att
planet skulle göra några kalibreringar.
Vi ser varken myskoxar eller isbjörnar ;-)
Så svänger vi snart för att gå in för landning
Planet på kort final
...
... och Cathy landar den helt perfekt!
US-Airforces C-17 får vänta på take off till vi har landat och planet är ställt.
Såhär ser flyget som vi flög i ut. NASA P- 3B
